Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la tjur urer åller,
(Tackor våra alla)
Kumiö der ig kåller!
(Kommen der jag kallar)
Bå’ liiler ö fture’ tätjur!
(Bå’ fmå och ftora tackor)
kunna bilda kropp ät en den meft intagande fäng, om
hvilken upptecknaren yttrar: »när jag förfta gången hörde
den, få läg der en flor fkog mellan mig och fångerfkan,
och fjö och fjäll med; och jag tyckte alldeles, att der
låg i vifan, få liten fom hon var, allt det der, och något
mer ändå, faft jag aldrig kunde fåga hvad». En fådan
i fanning underbar naturftämning lefver i deffa lock-,
horn- och vall-låtar, fom utan tvifvel utgöra en af de
egendomligafte fidorna i hela den fvenfka tondiktningen.
För att närmare ingå pä dem, likfom pä alla här ofvan
vidrörda rena tonfkapelfer, fordrades dock att lägga dem
för läfarens ögon i noter och framför allt att tala till en
krets fom genom erfarenheten kände de omgifningar och
förhållanden, hvilka äro deffa toners nödvändiga
förut-fättning och vilkor, och utan hvilka de ofta taga fig ut
fom ängens fmå doftande blommor, inflyttade i
trädgården bredvid de prunkande dahlierna och de bländande
törnroforna. Vi må fåledes afftä från förföket och endafl
omnämna tillvaron af deffa mufikalifka (katter.
Mängen (kall kanlke tycka, att vi redan allt för länge
fyffelfatt ofs med en diktning i ord och toner, fom i hans
ögon fynes bra obetydlig och ringa, jemnförd med de
ftore (kaldernes och tonkonftnärernes verk. Härvid
glömmer man dock, att deffa båda konflarter egentligen ej
kunna jemföras, då bådas teknik och förutfättningar äro
få betydligt (kilda, att det är nära nog omöjligt att
finna jemnförelfepunkterna. Vi medge imellertid hvar
och en fin fmak och vilja ingalunda beftrida, att den
egentliga litteraturen och mufiken äfven hos ofs ega
ypperliga och rika (könheter att uppvifa. Men ett (kulle
vi dock ön(ka att man härvidlag ej glömde, det
nämligen, att vi fvenfkar framför allt annat hafva ett djupt
behof af att begynna en national och folklig riktning på
det (könas område, der vi tyvärr alltför ofta beherrlkas
af främmande inflytelfer, i följd af vårt kända fel att
förakta allt inhemfkt. Och enda fåttet att komma till rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
