Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dertill en hög fontange af fina hår gjorde och dermed
fm faders thron kullkafta, ja fjelfva trän utur vägen rymma
ville, blef han hängandes, och tjente fontangen honom
till en fnara». Mot detta onekligen högft originella fatt
att tolka gamla teftamentets berättelfe invänder
Theo-philus-Gripenhielm helt naturligt, att Abfalon blef ftraffad
ej fom fontangebärare, utan fom upprorsman mot fin
fader och konung, »uti hvilket mål hans ofärd borde vara
dem mera till exempel och varnagel, fom vilja blanda
fig uti fin konungs och öfverhets ämbete famt vilja fätta
pekeftickor i näfven på fme fäder och förmän, än dem
fom bruka och bära fontanger». Piken är tydlig nog,
när man vet att Theophilus i fynnerhet lägger vigt vid
den uppftudfighet mot fin regering Gottlieb vifar genom
att hardt fördöma och utfkämma en drägt, fom denna i
fin landsfaderliga vishet ej funnit fkäl att bannlyfa.
Lä-faren infer, att man ännu lefde i den riktigt gamla goda
tiden, då royautén var en oantaftlig trosartikel. Vi få
dock till Gripenhielms heder bekänna, att denna är den
enda hufvudfakliga fvaghet vi’ ha att förebrå hans
mot-bevisning.
Litet längre fram lemnar ofs Gottlieb till och med
en fullftändig fontangemyth af färdeles rolig art. Han
yttrar nämligen till fruntimren: »Eder fontange, fom icke
annat är än matkeväf, kan ej heller något annat genom
defs krökte och fammanbundne bandrofor gifva tillkänna,
än att I ären en matkeboning, fa att tufende matkar uti
eder barm och tiotufende uti edert hufvud viftas, emedan
de icke en gång derinne kunna rymmas, utan nödgas
utanpå eder panna uti eder fontange fåfom uti ett
medufe-hufvud fig att prefentera. De damer, fom denne
matke-och ormefontangen med den ärbara verldens ftörfta
för-argelfe hafva förft infört, fkola hafva ibland andra haft
en alamodifk lakej, den de till Paris affardat, der nya
moder att uppfnappa. Men då han om vägen vår
gången vilfe, är han, jag vet icke väl af hvem, då han om
fin refa begärde underrättas, förder till Paris’ palats,
helvetet, hvilkens Helena, emedan hon uti en ynkelig och
forgelig nakenhet pligtade för fin forna prak och flättja,
kunde denne nyfikne intet annat än ett rep, en
förfkräck-lig orm om halfen (hvarmed hennes högmod var
fördäm-padt) och de henne qväljande matkar vifa. Dock fattade
han ett färdeles behag till de fontanger, med hvilka
hennes tärnor furierna vore utftofferade, tagande fördenfkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
