Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här dvaldes fordom — sagan så har sagt —
i guld och purpur havets härskarinna.
O Visby! Vem har dig i gruset lagt?
Vart går jag här att guld och purpur finna?
Vad är den — dina tempels forna prakt
av brons och silver under välvda bågen?
Vad är din här och dina flottors makt?
En sagans dröm — en hägring blott på vågen.
Den tid du minnes, då du täljde glad
på redden där väl hundra stolta segel,
då lysande palatser rad vid rad
betraktade sin bild i havets spegel.
Till fjärran land din raska drake gick,
som havet gingo dina tankar höga:
du mätte Bysants skatter med din blick,
Venedigs prakt såg avundsfritt ditt öga.
Du ”Österhavets öga”, sköna ö!
Smaragd, som glänser i vår kungakrona!
Din vimpel än kan flyga över sjö.
Vad forntid bröt, kan framtid än försona.
Därute ligger du, en förpost lik,
av tappra armar full och fria sinnen.
Den dag kan gry, då du är lika rik
på nya lagrar som på gamla minnen.
Så grant står Östergyllen i sommarfager prakt,
och skördarna, de gyllene, de bölja.
Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt
längs insjöstrand, som glittervågor skölja.
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
där gamla minnen sova i gröna björkars skygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen.
Hör, skogen susar sägner från forntids dunkla natt,
ty här bröts tidigt bygd av våra fäder,
som, raka uti ryggen, var herre för sin hatt,
ej väjde fegt för storm och hårda väder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
