Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stod jag mig om dagen å gungande stäv,
i glans för mig framtiden låg.
Så rolig som svanen i gungande säv
jag fördes på brusande våg.
Mitt var då vart byte, som kom i mitt lopp,
och fritt som omätliga rymden mitt hopp
uppå havet.
Men stod jag om natten å gungande stäv,
och den ensliga vågen röt,
då hörde jag nornorna virka sin väv
i den storm genom rymden sköt.
Likt mänskornas öden är böljornas svall:
bäst är vara färdig för medgång som fall
uppå havet.
Jag tjugu år fyllt. Då kom ofärden snar,
och sjön nu begärar mitt blod.
Han känner det väl, han det förr druckit har,
där hetaste striden stod.
Det brinnande hjärta, det klappar så fort;
det snart skall få svalka å kylig ort
uti havet.
Dock klagar jag ej mina dagars tal:
snabb var, men god deras fart.
Det går ej en väg blott till gudarnas sal,
och bättre är hinna den snart.
Med dödssång de ljudande böljor gå;
på dem har jag levat — min grav skall jag få
uti havet.
*
Så sjunger på ensliga klippans hall
den skeppsbrutne viking bland bränningars svall.
I djupet sjön honom river. —
Och böljorna sjunga åter sin sång,
och vinden växlar sin lekande gång —
men den tappres minne — det bliver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
