Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han kände vid första ögonkast
i liket den ädle Sturen.
En stund han veknade som ett rö,
en stund han bleknade som en snö,
av denna anblick slagen;
sin sorg han dock med makt betvang,
fast bröstet gick, så bältet sprang
vid de djupa andedragen.
Och jämte herr Sten låg en liten pilt,
vars huvud lyste helgonmilt,
av skenet övergjutet.
Han låg som en ängel, som kommen var
på ett kort besök och glömt sig kvar
samt somnat in på slutet.
En kvinna, som följt i den gamles fjät.
på gossen såg och såg — och grät,
och hjärtat det ville brista.
Men plötsligt en lock hon av sig skar
och sade: ”Se här till en bågsträng, far,
ifall han sprungit, din sista!”
Då vattnades faderns blick till svar,
men ryttaren, vilken baneret bar,
såg vredgad på patriarken
och förde stången med stadig arm
emot den unga kvinnans barm,
så hon tumlade blek till marken.
Han log åt sin bragd. Men med ett spräng
stod gubben vid hingstens betselstång
och lade sin hand på manken.
Han kom som olyckan utan larm
och lyfte sin gamla knutiga arm
till anfall, kvickt som tanken.
Hans blick var olycksbådande,
men sommarstiltje rådande
på hans panna till det sista.
Man såg, att åskan ur lidret åkt,
och att molnet redan gick så lågt,
att det skulle sönderbrista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
