Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var ett barn, när han drog bort, sen fridens dag var slut,
dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den var minut,
hans hatt, hans plym, den bruna hyn
och skuggan från hans ögonbryn! —
Nej, aldrig går det ur min syn,
hur härlig han såg ut.
Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned,
hur han var käck, hur han var stark, hur i var strid han stred.
Så sad’s han fått medalj också,
det spordes snart, att han fått två.
”Ack”, tänkte jag i hjärtat då,
”den som fick vara med!”
Och vintern gick, och drivan smalt, och det var lust och vår;
då kom ett bud: ”Din fader dött. Han dog för ädla sår.”
Jag tänkte då, jag vet ej vad,
var stundom ängslig, stundom glad;
men mor, hon grät tre dar å rad,
så blev hon lagd på bår.
Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid;
det sägs det var den första gång han blekna setts i strid.
På Uttismalm för Gustavs land
min farfar dog med svärd i hand;
hans fader föll vid Villmanstrand,
han var från Carols tid.
Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått.
Ett härligt liv de levat dock, en härlig död de fått.
Ack, vem vill stappla trög och tung?
Nej, gå i fält helt varm och ung
och dö för ära, land och kung —
se, det är annan lott!
Jag är en fattig gosse, jag, som äter andras bröd,
jag har ej huld, jag har ej hem alltsen min faders död;
men klaga är ej mitt behag,
jag växer högre dag från dag,
jag är en krigargosse, jag,
för mig finns ingen nöd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
