Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad sade väl hans sorgsna blick,
hans ord, ej tydda än?
Den tår, som ur hans öga gick,
vad mening låg i den?
Och när till flickans fot han hann
och föll och dog, vad tänkte han?
Var det för hjärtats frid kanske,
han höjde än sin röst?
Var det en bön, han ville be
till ett försonligt bröst?
Begrät han mänskans hårda lott
att plåga och att plågas blott?
Han kom från ett fientligt land,
en oväns svärd han bar;
dock fatta, broder, rörd hans hand
och minns ej, vad han var!
O, blott på livet hämnden ser,
vid graven hatar ingen mer.
Ära ske Herren! Vår hjälpare Herren är vorden.
Målet han satte för skövlingen, våldet och morden.
Han till vår nöd
vände sitt öga och bjöd:
Frid vare åter på jorden!
Och som en stråle fördelar de samlade skyar,
fredsbudet kommer och glädjen och hoppet förnyar.
Ljuvligt och sällt
hälsar det dalar och fält,
hälsar det städer och byar.
Långsamma dagar ej mer i bekymmer förnötas.
Fredliga yrken i trevliga boningar skötas.
Välstånd och ro
tryggade nejder bebo.
Godhet och trohet där mötas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
