- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
207

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ditt virke skall slöjdas
till värnande sköldar
att lyftas framför
lag och frihet;
med järnet spetsas
till spjutstänger

att föras i fejd
för fosterjorden
av mina söners
modige söner
i Svealandens
kämpars led.”

                                Viktor Rydberg.

172. Vårt land.


Vårt land, vårt land, vårt fosterland!
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, vad här som syn, som sång
vårt hjärta rört en gång.

Här är oss ljuvt, här är oss gott,
här är oss allt beskärt.
Hur ödet kastar än vår lott,
ett land, ett fosterland vi fått.
Vad finns på jorden mera värt
att hållas dyrt och kärt?

Och här och här är detta land,
vårt öga ser det här.
Vi kunna sträcka ut vår hand
och visa glatt på sjö och strand
och säga: Se, det landet där,
vårt fosterland det är!

O land, du tusen sjöars land,
där sång och trohet byggt,
där livets hav oss gett en strand,
vår forntids land, vår framtids land,
var för din fattigdom ej skyggt,
var fritt, var glatt, var tryggt!

Din blomning, sluten än i knopp,
skall mogna ur sitt tvång.
Se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång.

                                J. L. Runeberg.

173. Bevara, Gud, vårt fosterland.


Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starkhets hand,
och var dess hägn i strid och frid,
i sorgens som i glädjens tid!

Här se vi, vad oss mest är värt,
allt vad vi skatta dyrt och kärt.
Ej fjärran finns en bygd, ej när,
som är för oss, vad denna är.

Här hava våra fäder bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free