Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning rörande Himmelens fröjder, samt om bröllop derstädes - 2. En gång syntes mig en ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. En gång syntes mig en ängel flygande under östra
himmelen, hvilken hade en basun i handen och för munnen,
och han basunade mot norr, mot vester och mot söder. Han
var iklädd en mantel, som af flygten flöt bakåt, och
omgjordad med ett skärp, liksom lågande och lysande af pyroper
och safirer. Han flög framåtlutande, och sänkte sig sakta till
jorden, som för mig var fastland. Så snart han nått jorden,
gick han upprätt på sina fötter hit och dit, och då han fick
se mig, styrde han sin gång till mig. Jag var i anden, och
i denna stod jag på en kulle i södra väderstrecket; och som
han var nära, tilltalade jag honom och frågade: »Hvad är
det nu för sak? Jag hörde klangen af din basun, och jag
såg ditt nedstigande genom luften.»
Ängeln svarade: »Jag är sänd för att sammankalla de
ryktbaraste genom lärdom, de skarpsinnigaste i snille och de
namnkunnigaste för vishet, hvilka, komna från den kristna
verldens riken, befinna sig på detta fastland, att de må träda
tillsammans på den kulle, der du uppehåller dig, och säga
rent ut af hjertat, hvad de i verlden tänkt, förstått och af
vishet vetat beträffande Himmelsk fröjd, och om Evig
lycksalighet. Orsaken till min beskickning har varit den, att
några nykomlingar från verlden blifvit inlåtna i vårt himmelska
samfund, som är i öster, och berättat, att icke ens en
enda i hela kristna verlden vet hvad himmelsk fröjd och evig
lycksalighet är, således hvad himmelen är. Häröfver blefvo
mina bröder och kamrater högligen förvånade, och de sade
till mig: ’Stig ned, ropa tillsammans och sammankalla de
visaste i Andarnas verld, i hvilken alla dödliga efter sitt
utträde ur den naturliga verlden först samlas, på det vi af
fleras mun må förvissas, om det är sanning, att ett sådant
stockmörker eller en så svart okunnighet råder hos de kristna
om det tillkommande lifvet’. Och han sade: »Vänta litet, så
skall du få se skaror af visa strömmande hit. Herren skall
tillreda ett samlingshus för dem.»
Jag väntade, och si, efter en halftimme såg jag två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
