Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Motsatsen mellan Horiska kärleken och Äktenskapliga kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ej det onda? Och dock är det onda i sig sjelft
betraktadt ej ett intet, fastän det är intet af godt. Ifrån skapelsen
gifves det godt, och jemväl godt i största grad och i minsta
grad, och när detta minsta blifver intet, uppstår å andra sidan
det onda; hvarföre det icke gifves ett förhållande ej heller
ett fortskridande af godt till ondt, utan ett förhållande och ett
fortskridande af godt till ett större och ett mindre godt, samt
af ondt till ett större och ett mindre ondt, ty de äro
motsatta i alla samtliga och enskilda ting. Och emedan godt
och ondt äro motsatta, så gifves det ett midt emellan varande,
och der jemvigt, hvari det onda verkar emot det goda; men
emedan det ej är öfvermäktigt, stannar det vid bemödandet.
Hvarje menniska uppfostras i denna jemvigt, hvilken, emedan
den eger rum emellan godt och ondt, eller hvad som är
detsamma, emellan himmel och helvete, är en andlig jemvigt,
hvilken hos dem, som äro i densamma, frambringar frihet.
Herren drager i kraft af denna jemvigt alla till Sig, och den
menniska, som af frihet följer, leder Han ut från det onda
till det goda, och sålunda till himmelen. Lika beskaffadt är
det med kärleken, i synnerhet med den äktenskapliga kärleken
och med den horiska kärleken: denna senare kärlek är det
onda, den förra deremot det goda. Hvarje menniska, som
hör Herrens röst och af frihet följer, hon införes af Herren i
den äktenskapliga kärleken och i alla dess angenäma och
lyckobringande ting; men den som icke hör och icke följer, hon
inför sig sjelf i den horiska kärleken, och först i dess
angenäma, men sedermera i oangenäma och omsider
olycksbringande ting.»
När detta var sagdt, frågade de tvenne änglarna:
»Huruledes kunde det onda blifva till, då ej annat än godt hade
varit till ifrån skapelsen? För att något må blifva till, skall
det finnas ett ursprung dertill; det goda kunde icke vara
ursprunget till det onda, emedan det onda är intet af godt, ty
det är beröfvande af och förstörande för det goda. Men
det oaktadt, emedan det gifves och kännes, är det icke intet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
