Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan från sina tidiga år visade Jesper en böjelse för
studier, kärlek för sin bibel och för samtal öfver andliga
ämnen. Hans studentlif midt under dettas frestelser var
utmärkt för ett varmt religiöst lif, och under denna tid hade
han en eller två gånger märkvärdiga änglauppenbarelser. —
År 1683 blef han utnämnd till regementspastor vid
hästgardet. Samma år blef han gift med Sara Behm, dotter till
assessorn i bergskollegium, Albrecht Behm. Med henne fick
han en ansenlig hemgift och efter att ha tillbringat sex
månader i hemmet tillbragte han ett helt år under resor på
kontinenten. Tre månader tillbragtes i Oxford och Loncjpn.
Härunder anslogs han särdeles af engelska prästerskapets
sedliga lif och den engelska befolkningens noga iakttagande
af sabbatshelgden.
Omkring 1686 gjorde hans fria, manliga predikospråk
ett starkt intryck på Karl XI, och han blef utnämnd till
hofpredikant. Upphöjelsen, hastig och oväntad, lät honom
likväl hvarken bländas eller förlora hufvudet. Från denna
tid ägnade han sig mer allvarligt än förut åt försvaret af
några kyrkliga reformer, och detta med ett sådant nit, att
han uppväckte många fiender. En dag sade kungen till
honom: »Du har många fiender», och det manliga, värdiga
svaret blef: »En Herrens tjänare, som ej har några sådana,
är ej mycket värd.» En annan gång sade kungen: »Bed
om hvad du vill, och du skall få det.» Här var nu ett
tillfälle för själfupphöjelse, men Svedbergs uppriktiga gudsfruktan
svarade mot hans återhållsamma karaktär. »Jag begärde
aldrig en styfver för mig och de mina», säger han själf,
»men från denna dag blef jag mera allvarlig och försiktig
i hvad jag sade och gjorde. Med kungen talade jag
oförbehållsamt om fattige, framstående män, och han lämnade
alltid afseende åt mitt förord. Då han frågade mig, hvem
som skulle utnämnas till det eller det brödstycket, nämnde
jag den person, som jag tänkt mig. »Han är en allvarlig
man af gamla stammen», sade jag, och han fick bums platsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
