Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid en behagligt belägen småstad med omkring 5,000
innevånare, och universitetsbyggnaderna, af hvilka två beboddes
af Svedbergska familjen, vette mot ett rymligt, trädomgifvet
torg. På detta har således Swedenborg som barn säkerligen
sprungit och lekt med sina bröder och skolkamrater. — I
bref till sin vän, d:r Beyer, år 1769 — många år efter, sedan
dessa dagar voro öfver — beskrifver han denna tid sålunda:*
»Från mitt fjärde till mitt tionde år var min själ oaflåtligt
upptagen med tankar på Gud, vår frälsning och människans
andliga böjelser. Under samtal med mina föräldrar afslöjade
jag ofta förhållanden, som slogo dem med häpnad och läto
dem förklara, att en ängel talade genom min mun. Från
mitt sjätte till mitt tolfte år var det mitt största nöje att
tala med präster om tron, hvarvid jag ofta anmärkte, att
kärlek och godhet är trons lif, och att den lefvande kärleken
ej är något annat än kärleken till vår nästa, samt att Gud
erbjuder tron åt hvar och en, men att ingen kan emottaga
den, som ej i lifvet utöfvar godhet.» Vidare försäkrar han
om sin tro på en Gud, alltings skapare och upprätthållare,
men han visste intet om »den tro, som lär, att Gud Fader
tillräknar hvar och en Sonens förtjänst och rättfärdighet, och
det i hvad ögonblick han vill. Hade jag hört talas om en
sådan tro, skulle den då liksom nu ha varit mig alldeles
obegriplig». — Och åter upprepar han: »Jag kunde aldrig få
i mitt sinne föreställningen om mer än en Gud.» Att ett
sådant kätteri kunnat ha någon trefnad i ett lutherskt
dom-prostehus, är nästan otroligt. Men Jesper Svedberg var i
första rummet kristen, i andra protestant, och han lefde ett
lif, som åtminstone för den tidens trångsinta dogmer måste
ha ansetts alltför fritt. Emanuel var dessutom ej något
vanligt barn. Med hans respirationsorganer var ett eget
förhållande: om han t. ex. låg på knä, försänkt i bön, eller
han var försjunken i djupa betraktelser, upphörde lungornas
* Se Beskows Minne i Sv. Ak:s Handl., sid. 85, där Swedenborgs
eget svenska original finnes. Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
