Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckter, som i allmänhet äro tillskrifna senare filosofer.
Sålunda omnämner han redan förut den Wilson tillskrifna
teorien om blodomloppet, Schlichtings om
öfverensstämmel-sen mellan hjärnans och lungornas rörelse och slutligen
Monros upptäckt af en förbindelse mellan hjärnans
sido-hålor, hvilken ännu är känd som »Foramen Monroi». Ehuru,
som man kan vänta, han misslyckades vid denna
undersökning, så förblir hans arbete dock alltid ett
värdefullt bidrag till astronomiens och fysiologiens studium, och
— såsom Wilkinson ganska riktigt anmärker — »ingen
filosofisk anatom har handlat rätt mot sig själf, så framt han
icke ödmjukt läst och studerat det.» Emerson säger om
detta arbete: »Hans djupa och mångsidiga vetande gör
stilen lysande af fyndiga vändningar och skarpa tankar;
den skulle kunna liknas vid en af dessa vintermorgnar, då
luften gnistrar af kristaller.» Coleridge åter skrifver: »Jag
påminnner mig intet hos Bacon, som är bättre — ja, få
ställen jämförliga, vare sig i tankens rikedom, i värdighet
eller lyckligt framställningssätt och styrka hos de sanningar,
som dessa uppsatser innehålla.»
I detta arbete märker man mera tydliga spår till en
förestående förändring af hans lif. Egendomligheten hos
hans respirationsorganer, hvarom vi förut talat, föranledde
honom att låna en särskild uppmärksamhet åt det nära
sammanhang, som han upptäckt äga rum mellan själen och
hjärnan och lungorna. Han framkastar vinkar om och
utkast till en motsvarighetslära och en lära om graderna; han
talar om en »andlig kropp*, om den materiella kroppens
icke-uppståndelse, om själens själffördömelse, då den utsättes
för det himmelska ljuset, om denna värld som en plantskola
för himmelen, om Gud som själfva lifvet, om skapelsen
såsom blott en uppenbarelse af Gudomen på samma sätt som
bilden af människan i spegeln, vidare om naturens sol och
en sol i himlen samt slutligen om den äfven af Aristoteles
drifna satsen, att människan härleder sin själ från fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
