Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första himlen och den första jorden», och det vardt glädje
i himlen och ljus i andevärlden, sådant det förut ej varit.
De moln, som skymt utsikten mellan himmel och jord,
skingrades, och ljuset göt sig äfven ned öfver människorna och
meddelade dem ny upplysning.
I detta afseende öfverensstämmer Swedenborg med
historiens vittnesbörd, ty omisskänligt visar oss denna, att
människosläktet sedan denna tid tagit ett ofantligt steg
framåt. Hans berättelse om den yttersta domen är i
synnerhet märkvärdig för tiden och platsen, där den ägt rum.
Hvad tidpunkten angår, har ämnet varit insvept i så
mycken mystik, dels genom försöken att förklara det och dels
enligt den kända regeln, att förutsägelser aldrig förstås,
innan de gått i fullbordan, att det tyckes lika väl kunna vara
något, som verkligen ägt rum, som att ej ha gjort det.
Hvad dess timande i Hades åter vidkommer i stället för här
på jorden, så må det anmärkas — med förbigående af,
huruvida saken ens varit möjlig eller ej — att de scener, som
Johannes på Patmos beskrifver, sågos och hördes »i anden»,
och Swedenborgs uppenbarelser äro en praktisk framställning
utaf »den andliga meningen» af den del af
Uppenbarelseboken, som rör detta ämne.
Vi ha dock ej härmed afslutat redogörelsen för de
under, som siaren framkallar för våra blickar. Hans arbete
om »Jordkloten i Universum» synes ännu mera förvånande
än de två sistnämnda, men en närmare undersökning af
boken visar dennas öfverensstämmelse med Swedenborgs äldre
arbeten och skaplynne i allmänhet. Det bör ihågkommas,
att han under sin vetenskapliga tid var en ifrig astronom,
samt att han med större blick än sina medbröder påstod,
att vår lilla jord ej var den enda bebodda världskroppen,
utan att rymden vimlade af sådana. Sedan han blef siare,
märkte han, att invånarne på dessa planeter efter döden
öfvergingo till andevärlden, samt att de alltid stodo i en
andlig förbindelse med den jord, på hvilken de en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
