Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildar dygdiga människor och medborgare, söker hon att
undertrycka all slags svärmeri och öfvertro, hvaraf uppkomma
så förskräckliga, förargelseväckande och löjliga
besynnerligheter.
Den närvarande religionen är mystisk och full af
paradoxer. Den är osammanhängande och oförnuftig, liksom
vore den skapad, snarare för oförnuftiga djur än förnuftiga
varelser. Enligt hennes läror kan du bedrifva hvarjehanda
skurkaktigheter och dock räddas. Den lära, hennes tjänare
predika, är mångguderi, då de säga, att en är världens skapare
och en annan upphofvet till religionen.»
»Jag har — fortfar han — ibland sagt till konungen,
att om ett nybygge någon gång skulle grundläggas, kunde
aldrig en bättre religion antagas än Swedenborgs ur Skriften
hämtade lära, och det af nedanstående skäl:
Hon måste framför hvarje annan och i högre grad än
någon bilda de hederligaste och idogaste invånare, ty hon
lägger — och det med rätta — gudsdyrkan i nyttor.
Hon inger den minsta fruktan för döden, då denne
endast betraktas som en öfvergång från ett tillstånd till ett
annat; från ett sämre till ett bättre. Ja, efter hans
grundsatser ser jag i döden icke något mera förfarande, än i ett
glas vatten, som jag dricker.»
Omständigheten, att Swedenborg, under det att hans
rykte som andeskådare stod på sin höjd och i trots af
prästerskapets förföljelser, dock var i stånd att med
framgång bibehålla en framstående politisk ställning, vinna
beundran och vördnad hos en så skarpsynt världsman som
grefve Höpken och slutligen hos både styrelse och folk skaffa
tolerans för sina egendomliga åsikter, den vittnar i hög
grad för sundheten af hans själstillstånd, för hans dygd och
sunda förstånd.
Robsahm yttrar om honom: »Swedenborg visade stort
intresse för den svenska riksdagens förhandlingar, men då
han märkte att afund och själfviskhet började bli rådande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
