Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pligter så väl i barnkammaren, som i köksspisen.
Celestine var således allt i allom. Än torkade
hon barnen om näsan, än torkade hon af
något nytt isatt fönsterglas; än skar hon af en
bit metvurst, än en glasruta; än tillknådade
hon kitt, än vispade hon till mjölgröt — med
ett ord, man igenkände ej den förra Celestine
på annat, än på det sköna ansigtet, som, ehuru
något blekt, likväl till det mesta bibehöll sitt
ungdomliga, lifliga. Kring det dunkelblå ögat
knöt sig visserligen en något mörkskuggad ring,
liksom molnkransen kring månans glänsande skifva;
men i blicken låg ännu samma ljufva svärmeri,
hvaraf blotta skenet förmådde sätta den
genom manliga ådror strömmande blodmassan i
fullkomligaste uppror. Kinderna voro väl, som
vi nyss antydde, något bleka; men detta bleka
var liljans hvithet. Mången giftig insekt hade
visserligen, under de tvenne första åren efter
Alberts död, surrat öfver läpparnas blomblad;
men deras purpurkälla tycktes vara outtömmelig,
emedan ett manligt öga icke gerna ostraffadt
vågade dyka till dess botten. Celestines
växt hade blifvit något mera utbildad och
fyllig, och när man med blicken hade stannat
på den lilla täcka foten och började derifrån
fortsätta vägen uppåt, var det nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
