Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
blickar sväfvade medvetslöst igenom rummet;
men när de nalkades sängomhänget, antogo de
ett uttryck af den outsägligaste ömhet.
Der-efter uppsteg hon, framskred tyst och varsamt
till sängen och lade sitt öra till den slumrandes
mun, liksom väntade hon från den få höra sitt
namn framvaggas ur drömmarnas rike. Ett namn
tycktes också verkligen forma sig på hans
läppar — hon lade än närmare sitt öra deröfver
— lyssnade med nyfikenhetens hela ifver.–––
Hastigt rycker hon upp sitt hufvud. Himmel!
hvad har då händt? Har den sofvande
älskaren bitit henne i örnsnibben? Nej, värre,
rysligt värre — han hade bitit in i den
ömtåligaste strängen af hennes själ — han hadc
fram-hviskat ett namn — men namnet var ej
Celestine — — Carolina, Carolina, så hade hon
hört, den arma hedragna.
”Gustaf, Gustaf”, stammade den olyckliga
med tårar i ögonen, ”emellan oss är det för
alltid förbi; hvarje intimt förhållande oss
emellan vore hädanefter osedligt, orent, sedan det
ömsesidiga oinskränkta förtroendets band
brustit. Men hvem är då denna Carolina, denna
lyckliga, som får lefva i dina drömmar, medan
jag — ha! ett ljus uppgår för mina ögon —
Carolina - - Carolina, källarmästarens piga. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
