- Project Runeberg -  Sara Widebeck. En tafla ur lifvet /
91

(1840) [MARC] [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvari du fördränkte vår jordiska ban’!
Tillbaka till barnen! tillbaka till stan!

Albert (gör ett vildt språng
öfver en stenhög).

Nej, det ger jag fan!

Qvinnorna (släpande efter
honom).

Dig vinka de armar så hvita och späda,
Ett ymnighetshorn utaf tröst de bereda;
Mot dig myser kärlek från barnaren mun,
Som upptinar hjertats förisade grund!

Albert (ursinnig).

J talen om horn! — — Är jag ännu på jorden?
Mig kalla de fuktiga mörkgröna morden,
Som tjuta sitt dödsskrik i vågornas djup —
Der bjuder mig döden sin kallaste sup.

Qvinnorna.

Än skola dig möta i nattlätta skrudar
De fyra, men ännu dig älskande brudar.
Det går icke an, att du dränker dig då —
Det går icke an, att som enkor vi gå.

Albert (lemnande sin ena
byxa qvar på en rishög,
hvarigenom han rusat).

Jag är ju blott en; huru kunna mig dela? —
Eu brud fins i vågen, som äger mitt hela.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swidebeck/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free