Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterafo emot denna de clnssiskt traditionella tneningnrnes
eller, rättare sngdt, phrasernas nsnrpation af den högre
Tetenekapens namn och betydelse. Att Sy den ha m icke,
såsom Para c el s us, förgeck sig emot Galenus sjelf
eller gjorde sig skyldig till några smädelser emot honom,
bör erkännas med rättvist loford, men det är mycket att
beklaga att han alldeles saknade kännedom om det verk«
liga och väsendtliga innehållet af denne store pathologs
skrifter. Ty det är väl temligen afgjordt, att han mer
«n någon annan hade förmåga att förstå den sanna
betydelsen deraf, och ont han verkligen hade uppfattat det,
skulle sannolikt en stor och väscndtlig brist, som nu
fördunklar hans pathologi, icke hafva funnits. Men derom
längre fram! Det var ock emot den slafviska
undergif-venheten för traditionella och genom läsning inhemtade
meningar i allmänhet, och ej egentligen emot någon
särskilt art eller class af dessa, som han så allvarligt
if-rade. ”Man måste tänka mer och läsa mindre”, är en
regel han oupphörligt yrkar. ”När andra läsa, så
tänker jag.” °) Det är genom dessa nog ofta förnyade ytt-
*) ”Sic a Natura factus atqne dispo* i tns sum, ut qnod temporis
alii Hbris legendis, id ego oinnc meditation! impendere soleam; ncque
tam quæro, an alii eadem mecum adscrant, quam utrum quæ ego
tra-do cum veritate consentiant”. Thomas Sydenham Opera Uni versa. Lug«
duni Batavorum npud Heiliger t etLcffen I7Ö4. p* 432. De
citationer, som förekomma i denna afhandling, hafva afsecnde på denna edition,
ej derföre att jag anser den för den bästa, utan derföre att den,
åt-. minstone hos oss är den allmännast tillgängliga och häsfkända.— Den
ofvananförda citationens sednare hälft är ett omedelbart uttryck af det
innersta i Sydenhams tänkesätt. Det rar således inför sanningens
domstol i hans eget hröst och liufvud som hans meningar måste
uthål-1a pröfuingen. Den främmande critikcns domsrätt erkände han ej
såsom den högsta, och mängdens såkalladc allmänna opinion gällde hos
lionom mindre än intet. Man kallar måhända ett sådant tänkesätt för
liögmod och sjelfklokhet; men det förhåller sig tvärtom. Jngen kan
Tara verkligt trogen i sanningens tjenst utan frihet och oberoende af
främmande omdömens både pris och tadel, och ingen kan förvärfva
denna frihet utan att älska sanningen högre än allt annat. Det är
fåfängan och det af henne beroende afseendet på andras omdömen , som
kasla de djupaste skuggorna i forskarens själ och göra honom svag
oeh vacklande, då han skall söka sanningen—och feg, dä han skall
förkunna den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
