Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, eb uru d*n Hippoeratiska åsigten, uppfattad på det*
ta sätt, icke har nödvändigt sammanhang med den
skef-va uppfattning af reaciionens betydelse, hvilken
ofvan-före klifvit anmärkt, kan man doek icke heller anse den
för verkligt gilltig och sann i afseende på andra former
af sjukdomsprocessen än de lindrigare. Det är
nämligen ej egentligen sjelfva sjukdomens utan deri denna
besegrande tillfriskningens inre nödvändighet, som utgör
den verkliga grunden för den passiva behandlingens
sanning, och i alla svårare sjukdomar, eller dem, uti
hvit-ka likprocessens negativa sida är så högt stegrad, att
tillfriskningens inre kraft ej räcker till att besegra den,
är nödvändigheten af dess seger tipphäfven och det är
alldeles fruktlöst att vänta derpå. 1 sådana fall måste
således läkarekonsten antingen frånträda sin plats, och
erkänna sin ändamålslöshet och vamnagt, eller Ock
göra till sitt syftemål, att så nedstämma det negativas
e-norma stegring, att tillfriskningens positiva kraft kan
å-tervinna sitt välde deröfver. Att åter läkarekonsten
redan har en stor förmåga till detta och kan vinna en
ännu större, är något, som jag anser obestridligt, ehuru
det icke här är stället att utförligare bevisa det. Men om
detta uiedgifves, följer deraf att läkarekonsten icke
allenast kan mildra och leda, utan äfven i många fall
förkorta sjukdomen. Denna läkarekonstens förökade magt
beror ännu hufvudsakligen på dess inflytelse på det
deu-teropathiska, men det tillkommer densamma dock äfven
en än högre, oaktadt ännu till största delen blott in
po-tentia, och denna beror på omedelbar inverkan på det
protopathiska, ty i samma mån en sådan förmåga
uppkommer och mer och mer tillvexer, får läkaren magt ätt
icke blott mildra och förkorta sjukdomen, utan äfven att
rentaf upphäfva den. Niir vi nu med afseende på dessa
skiljaktiga rigtningar af Läkarens handling betrakta
the-rapiens utvecklingshistoria, finna vi att den enkelt kan
fördelas i tre perioder. I den första gällde hufvudsakli»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
