Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bekymmersamma tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om beskrivningar av digerdöden i fjortonde
århundradet. Rädslan för smitta var så stor, att det nästan var
omöjligt att få människor att bära bort de döda.
Men det fanns en del uppoffrande och kärleksfulla
personer, bland dem en ung herr Moritz Magnus, som
gjorde sig särskilt berömvärda. De gingo in i
husen, där koleran rasade, och vårdade de sjuka, som
övergivits av sina tjänare och av dem som skulle
vårda dem.
Den siste, som föll offer för sjukdomen, var
landshövdingen greve von Rosen. En av systrarna Nonnen,
Nanny, blev också svårt angripen, och trots att hon
övervann sjukdomen, återfick hon dock aldrig fullt
sin hälsa.
Lisebergs trädgårdsmästare var så rädd för koleran,
att han fullt frisk tog in de medikamenter, som
ordinerades för de sjuke, och som han var tysk och ej
kunde läsa svenska, svalde han hela salvan, som skulle
strykas på magen. Därav blev han verkligt illamående,
och bud sändes efter ej mindre än fem läkare, den
ene efter den andre, men alla voro sjuka, mest av
överansträngning. Ändå hade Göteborgs läkarekår
förstärkts med fem läkare från Stockholm och en från
Köpenhamn.
Intet år hade Lisebergsträdgården burit så vacker och
så riklig frukt som detta, då koleran härjade. Emily
skriver: »Det är nästan sorgligt att se grenarna
nedtyngda av mogna äpplen, och vinkasten fylld av
hängande, härliga druvklasar och ej få äta därav. Vi kunna
ej heller sälja, ty ingen vågar nu äta frukt».
Den svåra sjukdomen hade emellertid ett stort och
märkligt inflytande på familjen Nonnens framtida liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
