Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den helige Antonius. Af Bartolomé Esteban Murillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den helige Antonius.
Af Bartolomé Esteban Murillo.
På ett mera lysande sätt än i 17:de århundradet uppfördes aldrig tjurfäktningarne i Spanien.
Riddarväsendet med sina fantastiska hjältar, sina romantiska krigståg och glänsande tornerspel hade
nyss utslocknat i Spanien, och folket hade öfverflyttat svärdshjältarnes hela förbleknade poesi på
hjältarna af arenan, hvilken städse bevarade en återglans af den storartade värdighet, hvarmed det
antika Rom omgaf sina offentliga spel. Men tjurfäktningarne i Sevilla öfverglänste alla andra i
Spanien. Ingen stad hade en mera storartad arena att uppvisa; ingenstädes voro tjurarne så friska
och vilda som här, dit de i sin fulla kraft kommo från det närbelägna Sierra Morena; intet
landskap hade framvisat graciösare matadorer än den berömda Guadalquivir-dalen, och med aiidalusiernas
entusiasm för tjurfäktningar kunde rikets öfriga innebyggare icke täfla. Konungen plägade därför
vid tjurfäktningarne i Sevilla sända dit ett slags ställföreträdare, hvilken infann sig med ett följe
af kavalierer och sköna adelsdamer. Ofta var denne ambassadör en kunglig infant.
. Ropet ’:Los Torös, los Torreros!" ("Tjurarne, tjurfäktarne!") skallade genom Sevillas gator.
Först utstött af de halfnakna gatpojkar, som solade sig på högra sidan af Guadalquivir-bryggan,
vältrade sig detta rop, brusande och svällande som en lavin, ända in i hjärtat af staden och lockade
liksom med ett trollslag hela befolkningen ut på gatorna. Det dröjde icke länge, förr än man fick
se underliga gestalter ridande på feta, starka hästar: gamla, skäggiga bussar med stormhufvor, hvilka
kanske redan på kejsar Carl V:s tid gjort tjänst i Tyskland ocli Afrikn, samt med tunga
bröstharnesk och pösiga, brokigt utskurna ärmar. Kämparne buro långa riddarsvärd och lansar med en
trekantig, qvarterslång stålspets. Så fornåldriga än dessa ryttare sågo ut, vore de dock utsökt
höf-liga, ty de sänkte till hälsning sina lansar för de åskådande grupperna af fruar och flickor och
gjorde ingen hemlighet af att de hade det vigtiga ämbetet att föra tjurarne till Corregidorens
(ståthållarens) palats. Detta var Alguacilerna eller den ridande stadsvakten, hvilken blott en gång om
året plägade visa sig i sådan gala, såvida icke någon autodafé fordrade dess närvaro.
Ändtligen kommo tjurarne uppför Toledogatan — företrädde af Alguacilerna, hvilka med
omvända lansar banade väg och stillade jubelropen. Därpå kommo de halfvilda herdarne från
bergstrakten, klädda i ludna getskinn, med pikar i händerna och utstötande rop, som tyktes hafva
ganska litet spanska i sig.
Dem följde tjurarne, 22 stycken, samtliga af utsökt skönhet och styrka. De gingo fria, icke
klafbundna, och man hade blott vidtagit det försigtighetsmåttet att binda tjocka knippor af torr säf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tafvelga/0096.html
