Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Correggio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
CORREGGIO.
dermera blef historiskt. Correggio förblifver alltid mästare, nien hans bana är här farlig och hans
efterföljare blifva genast ett rof för det tomma maneret.
Redan före början af dessa arbeten år 1519 hade konstnären gift sig med Grirolama
Herlin i, dotter till en afliden vapendragare hos markisen af Mantua. Samma år hade hans morbror
Francesco Orm an i testamenterat till honom sitt landtgods och lösörebo, men först efter en
årslång rättegång trädde Correggio i besittning af detta arf. Då nu också hans fru medförde en icke
obetydlig hemgift, befann han sig i ganska goda ekonomiska vilkor, och redan den omständigheten,
att han var gift — han ensam bland alla mästare af första rang i det dåvarande Italien —
betecknar en trygg borgerlig ställning.
Jämte hans stora monumentala arbeten uppstodo talrika staflettmälningar. Hvad som utgjorde
själen i hela hans frescostil är äfven här tongifvande, nämligen det rörliga lifvet. Alla medel, som
Correggio använder, komposition och teckning, ljus och färg, syfta till detta samma mål. Hvarje
enskild figurs attityd och åtbörder, det sätt, hvarpå den ena figuren är satt i förhållande till den
andra, det helas arkitektoniska gruppering, allt går ut på detsamma. Känslodjup, högsinthet, äkta
religiös andakt får man icke söka hos honom; hela Correggios uppfattningssätt är lidelsefullt, och
sålunda insmyger sig öfverallt ett sinligt drag; men så mycket mera hänförande verkar det sätt,
hvarpå känslolifvet genombäfvar hans gestalter ända till fingertopparne och tåspetsarne. Nervlifvets
finaste rörelser uppenbara sig för våra blickar.
I följd däraf inverka hans skapelser icke med klar, sjelftillfredsstäld skönhet på oss, utan
sjelfva totaleffekten är genomträngd af denna passionerade liflighet, och det, hvari den når sin
höjdpunkt, är behaget. Detta lefver i grundtypen af alla hans figurer, i synnerhet de qvinliga och
ungdomliga. Här finnas inga former, som närma sig ett traditionelt ideal, utan de äro gripna ur
den lefvande naturen, men tillika genomträngda af en för Correggio egendomlig ljuflighet. Samma
behag röjer sig i hållningen hos alla enskilda figurer, hvilka uppfylda af glädtig lefnadslust
framträda i djärfva otvungna rörelser. Men öfverallt, trots rörelsernas mjukhet och liflighet, saknas dock
linieskönhet i ordets stränga bemärkelse. Denna hade Correggio alls icke kunnat använda, likaså
litet som den högtidliga kyrkliga värdigheten, ty han vill fasthålla skenet af det plötsliga, tillfälliga,
och det egendomliga behaget af sin verkan uppnår han därigenom, att han, alldeles som vid
freskerna, framställer figurerna så, som verkliga personer på detta bestämda ställe skulle taga sig ut
från åskådarens synpunkt. Till den ändan uppbjuder han alla medel, herraväldet öfver perspektivet,
de ständigt återkommande förkortningarne, hvarvid hans ojemförliga formkännedom och mästerskap i
teckningen komma honom väl till pass. Men endast härigenom kunde dock sådana verkningar ej
uppnås. Därtill komma dessutom luft- och ljuseffekter, hvilka spela en helt annan rol vid
oljemålningen än vid freskobilderna. Hvad som isynnerhet öfverraskar hos Correggio är figurernas sätt att
framträda i rummet. De synas afrundade och fristående, och olikheterna i afståndet, såsom de genom
den omgifvande luften gestalta sig, äro med ojämförlig finhet iakttagna. Det medel, hvarigenom
detta i synnerhet åstadkommits, är den s. k. klärobskyren, detta skiftande spel af ljus och skugga,
hvilket ger färg äfven åt de dunklaste partier och förmedlar öfvergången till full klarhet genom de
finaste nyanser af halfskugga och reflexer. Äfven detta sammanhänger med hans sträfvan efter behag
och rörligt lif, ty den högsta färgglöd och den mest gyllene strålglans, om den är likformigt
utgjuten öfver det hela, såsom på Venetianarnes målningar, frambringar endast intrycket af majestä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
