Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paradisäpplena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit saken om hand, anskaffat en kärra och fört den
halvt döende hem. Man höll på med undersökningar
om saken, men ville på grund av föräldrarnas höga
samhällsställning inte uppge deras namn förrän klarhet
vunnits etc.
Hur allt detta ordnades med polisen vet jag icke.
Vi voro för små för att förstå dylika ting, men ryktet
löpte med käringpost och tog vidunderliga
dimensioner, tills det slutligen avstannade och löpte ut i
sanden.
Emellertid blevo paradisäpplena allt mognare och
klarare och vi gjorde allt oftare plundringståg till
parken utan att någon gång infångas av polisen som
satt extra vakt där. Ty vi lärde oss en vaksamhet
och en försiktighet som skulle ha klätt konstaplarna
bättre än oss. Vi smögo som indianer och ställde ut
vakter som med örat mot marken avlyssnade och
inrapporterade de fruktades annalkande. Vi gingo
Drottninggatan upp och ned under
eftermiddagspromenaden och matade våra älskade med paradisäpplen.
Ty icke ens deras smak var ännu tillräckligt
kultiverad.
Men en dag påminte vi oss, ovannämnde kamrat
och jag, vår mannekäng, som stod sorgset dammig
och oanvänd i sin garderob, och vi beslöto att ännu
en gång låta honom spela en roll i polisens
känslovärld. En mörk natt förflyttade vi honom på samma
sätt som sist ned till järnvägsparken. På samma sätt
klättrade jag upp och skulle just börja binda fast
honom, då kamraten viskade att polisen kom. Jag
dalade ned ur trädet sedan jag slagit snöret ett par
gånger om en avbruten gren och lade benen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
