Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldsvådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han ä högt försäkrad, men va hjälper dä? Dä
betyder att premiera bler så möe högre. Men än så
finns dä skog, gualôv!
— Skog ja, men rör du den mer, ä du dummer —
fast ja förstår la inte alla nymodiheter! suckade gubben.
— Dä gör I inte, gubbe, å däfför sa I hålla käften
Dä ä nog trôkit ändån.
Och så gick det på i samma stil, tills patron
Efraims-son en dag sade till fadern:
— Nu ä dä slut, gubbe, nu får ja sidera.
— Sidera, va i helskota ä dä?
— I ä för gammel, far, å begriper ingenting. Sidera,
dä ä konkussa. Begriper I dä. Men ja kanse kan få
ett nôet så när ackord.
— Ackord?
Gubben skakade litet mera på huvudet. Han var
nämligen så gammal att det skakade ideligen.
Nästa natt stod Mangelboda i lågor. Det brann
som fnöske. Brandkåren, den stolta, i Mariestad
eftertelefonerades och kom. Det var inte mycket att göra.
Det var mest att se på.
Men helt nära en brinnande vägg, stod omvärvd
av lågor och rök gubben Per Efraim och arbetade
tyst och ihärdigt med en liten brandspruta, en uråldrig
en. Han upptäcktes av brandchefen som röt åt honom:
— Va fan ska dä där tjäna till?
Och gubben Per Efraim, med eld i kläderna och
sot i det gamla ansiktet, svarade:
— Å, dä tjänar nog te, för dä ä förtischen i spruta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
