- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
189

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En midsommardag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oklanderliga tänder, också de en styrka liksom håret, där de
lyste mellan fylliga röda läppar.

Med avmätta steg skred Andersson in på
häradsdomarens gårdsplan under skuggande lönnar.
Pionerna lyste som blod på rundeln bland lavendel och
tusenskön. Ringblommor brunno bland salvia och
krusmynta. Framför bikuporna med sina hattar av
granbark surrade bin. Ty häradsdomaren var en stor
biskötare. Och nu stod han själv i skjortärmarna med
en snugga i mungipan och betraktade sina favoriters
välsignade ut- och ingång genom flustren, småpratande
och bolmande. Han var vid gott humör, ty han hade
tagit sig en stor kask när fruntimren drucko sitt
elvakaffe. Och han var en redlig och lycklig man.
Visserligen hade hustrun och dottern på senare tid börjat
bli något gudsnådliga och suckande och sprungo
omkring på bönemöten, men ännu hade de egentligen inte
försummat sina plikter, fast nog togo de där
stolltokerierna bort bra mycken tid från det nyttiga arbetet.
Skulle pigorna nu också börja löpa med den där
mickeln Andersson, finge han väl ta i med
hårdhandskarna och säga ifrån. Men det satt väl inte
djupare i kvinnfolken än att det kunde laxeras bort.

Häradsdomaren vände sig om ty steg hördes på
den nykrattade gången. Han mulnade — där var
han ju själv, den attan faen till Andersson. Men
i dag på midsommarafton skulle det inte bli något
lipande och suckande, det skulle han bli man för.

— Jaså, dä ä Andersson. Ja, fruntimmerna ä inte
hemma. Di har gått neråt byn.

— Frid och nåd över erat hus, häradsdomarn, på
denna välsignade missommardag, sade Andersson. Se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free