Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfruns sinne är snabbare än elgen, flyktigare än
forssens vatten! Den som dröjer att taga ungarna
finner boet tomt. Jungfruns sinne älskar den raske,
icke den bleke sjuklingen och bort for hon med den
rike friaren från södern“.
Ynglingen teg, men den gyllne brudgåfvan som
låg i hans hand krossades till smulor, som trängde
in i handen i det han trädde ut genom dörren för
att återvända hem. Han märkte det ej.
Vid ynglingens sida gick Kalmatar den bleka
jungfrus. Hon svalkade den glödande kinden, hon
lade handen på hans hjerta och lugnade dess hvassa,
brännande slag. Ynglingen kastade sig ned i grä-
set; ännu dröjde vid hans sida Kalmatar. Hon följde
den arme med glädje, ty han jagade icke bort
henne; men ack, det var emedan han ej blef henne
varse.
Stillare svallade den svalkade bloden genom yng-
lingens ådror, mindre het brände smärtan i hjertat,
mindre brinnande glödde vreden i ögat vid Tuoni-
jungfruns vård, men nu vaknade ock ynglingens med-
vetande om det yttre, och vredgad utbrast han: „Vik
hädan, troll, hvi förföljer du mig?“ Och som en dimma
sjönk jungfruns gestalt undan.
Men i dystra tallskogen i midnattens storm sjöng
Kalmatar:
„Tjockna natt kring Kalma dottren
Att ej någon henne skönjer.
Brusa storm med vilda vingar.
Att ej någon hör min stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
