Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net nödgas bo i samma rum, der Miriams minsta
unge krällar på golfvet, och icke ens en sån der
pelskoft bestås åt henne, att ha på sig i det dra-
giga rummet när det är kallt väder, ocli sådana äro
dock så i bruk nu för tiden. Men så är det, den
faderlösa förtrampas af alla“ och åter ntgjöt hon strida
tårar.
Och Fatima tog sin dotter vid handen och sade:
„gråt dock icke mitt arma barn! Allah skyddar de
värnlösa, han skall förkrossa dem, som bedröfva
enkor och faderlösa. Min största sorg är dock den,
att när du skall lefva med elaka menniskor, rädes
jag du sjelf blir elak. Må deras mödrars grafvar
bli orenade, dessa döttrar af hyndor“.
Och Fatima köpte välluktande oljor och ko-
steliga slöjor och prydde sin dotter och med resande
som foro till Bassora, sände hon bud till Sindbad
och sade: 50 penningar är du mig skyldig för livad
jag köpt åt min lilla flicka, sänd mig dem; och med
en suck tog Sindbad af de pengar han skulle handla
med och betalade hvad hon begärt. Och med hvarje
bud sände hon till Sindbad klagomål öfver Miriam
och hennes oginhet, men Sindbad svarade henne
intet.
Men i Bagdad pekade alla redan finger åt Mi-
riam, den elaka fostermodren och Miriam sade: „Fa-
tima, ser du mina egna barn, de äta blott simpel
föda och din dotter får ju dock’stundom bättre spis.
Se mina barn äro ju mycket sämre klädda än din
lilla Fatima, hvi klagar du då. Hennes badolja är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
