Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, fyra ärter grodde och stego opp öfver mullen med
ljusgröna toppar.
Var guldsökarn, som finner en demant, så lyck-
lig som Ina, då hon såg sina ärtplantor?
Nästa morgon sken solen gladt öfver floden,
öfver fartygen, öfver det äflande folket. Ina såg
icke utåt, hon skyndade ned på gården, der då just
föll ett återsken af solsken från handkammarfönstret,
och hon blef så glad öfver, att ärterna skulle få sol.
Men ack, alla ärterna lågo uppryckta och sönder-
rifna. Var det råttorna eller någon okynnig men-
niska som gjort det? Det vet ingen. Förstår du,
att sorgen öfver fyra ärtplantor kan vara djup och
bitter?
Men åter hade sommaren gått och det var vin-
ter, och floden såg ut just som en lång, lång lärfts-
väf, som stora syster klippte till handdukar och Ina
skulle fålla. Och de, gamla träden sågo nu på af-
stånd ut som gråa damnät, och de granna fruarna
och herrarne spatserade ej nu i det gröna, och ar-
betsfolket sof i sina kamrar. Men Ina fållade sina
handdukar och tänkte på den vackra ängen under
björkarne, dit hon visst skulle slippa en gång, när
det blefve sommar, ja kanske två gånger.
„Kom hit så skall du få se en liten isgumma“,
sade Inas far, och när Ina sprang till fönstret, stod
ismenniskan der, just som en annan liten gumma,
bara mycket mera nätt och fin än andra. Nu hade
Ina sällskap och trädgård. Hon tyckte att gum-
mans trädgård var hennes egen, och den vexlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
