Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med återljudet af stormhvirfveln, till dess begge på
en gång bortdogo i ijerran och allt åter var lugnt
och tyst.
Men den stickande smärtan qvardröjde i brö-
stet och läkarn sade: „Var lugn och allt är snart
bra åter, men“, tilläde mannen med det hvitnade
hufvudet „vakta lilla hjertat, flicka; hetsigt får ej
bloden svalla i hennes ådror om hon vill lefva. Fly
kärleken ännu, döden lurar bakom den“.
„Tack, tack Doctor“, ropade den unga och
sprang skrattande bort, „får jag lefva till dess jag
blir kär, så lefver jag till domedag“. Snart kom
hon dock tillbaka, smög sig till den gamle och sade:
„icke förråder ju Doctorn mig? Söta, goda Doctor,
tala ej om för någon att jag är skral. Skall jag nöd-
gas höra allas varningar och allas försigtigheter, så
försäkrar jag att jag bestämdt i pur förtret ej aktar
mig alls; men får jag bara lia allt ensam för mig,
så lofvar jag att vara rigtigt omsorgsfull om mig.
Och Doctorn vet att jag brukar hålla ord“ tilläde
hon, rätande på sig med en litet stolt min.
„Motsägelse andan“, sade Doctorn leende: „Nå
jag måste väl åter efter vanligheten låta det bortskämda
barnet få sin vilja fram“.
Det hade varit vinter och nu låg insjön åter
klar och speglade de ljusgröna björkarne i närheten
och de svarta tallame och granarne i fjerran. So-
len sänkte sig sakta ned vid horizonten och i den
darrande eldstrimma den bildade långs åt sjön, fram-
gled én liten båt med sagta rodd. Nu sjönk solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
