Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drade allt framåt, och då krafterna öfvergåfvo henne
bad hon till Herren, och hon kände sig åter styrkt,
och hon nådde slutligen bergen och gömde sig der.
Men hon bad en bön och sade: Herre Israels
Gud, Du som hafver beskyddat Hagar och Ismael
i öknen, se i nåd till detta barn att det icke för-
gås. Du, som gifver fågelns ungar skjul emot ovä-
dret, skydda ock denne som är skyddlösare än de.
Och när hon hade bedit, såg hon ned på barnet och
såg att det log, som barn le då de i drömmen se
Herrans englar. och hon sade: „Lofvad vare Her-
ren, Herren. Jag hade mycket bekymmer i mitt
hjerta, men din tröst gladde min själ.
Herren är mitt hopp, den högste är min tillflykt.
Dig varder intet ondt vederfarandes och ingen
plåga skall nalkas din hydda, ty han hafver befallt
sinom änglom om dig, att de skola bevara dig på
allom dinom vägom.
Herren varder icke förlåtande den tröst till ho-
nom hafver“. Och hon gret.
Men när hon hvilat en stund ville hon stiga
opp för att gå vidare och då förmådde hon det in-
tet, utan måste blifva sittande vid stenen der hon
sutit, och barnet vaknade och hon lutade sitt huf-
vud sörjande emot honom. Men se då öppnade han
för första gången sin mun till att tala och sade:
Abba. Och modren hörde sin förstföddes första ord,
och glädje och frid vardt åter i hennes hjerta, och
hon dröjde så qvar öfver den natten, och satt va-
kande öfver sitt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
