Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Atlantos är konungens broder, åldrig som han,
mäktig och stor. De helsa hvarandra med vänskap.
Atlantos sonason är den sjö som svallar här utan-
fore. Han älskade Saima, den blåögda sköna, från
tidernas morgon, men afundsjukt lade sig landet till
hinder emot deras förening. Och Saima hon kastar
längtande sina blå ögons blickar emot hafvet, men
en talrik vakt af landtandar stå med sköldar och
spjut af tall och gran och stänga till och med åsy-
nen af den älskade. Och hon sjunger klagande sin
sång, och hafsviken den lyssnar och kastar sina vå-
gor med storm mot landet, men kan ej besegra det.
Nu säger man att menniskorna sett deras längtan
och deras kärlek, och att de skola bekriga landet
för att förena de båda älskande. Så lydde sagan
på söderhafvet.
Konungen sände oss hit med budskap till men-
niskorna för att lofva dem belöning. Lätt skola Fin-
lands skepp bäras fram öfver böljorna, och åter-
vända lyckligt till säkra hamnar. Hafvets konun-
gar skola icke fordra med stränghet sin tribut, ty de
åldrige älska de unga, och önska deras förening.
De äro ädle och mäktige, de älska att sprida trefnad och
välsignelse till menniskorna i de aflägsnaste bygder“.
„Uff, sådana dumheter“, sade gubben i dosan.
„Finland, ja det är rätta landet att tala om. Fat-
tigdom, dumhet, uselhet. Tacka lyckan om folket
här kan skyla sitt elände med litet Lybecks glitter,
och för öfrigt må det vara nöjdast att ingen vet,
att det finnes här i verlden“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
