Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossen, så riktigt beskedlig emot mig och sina sy-
skon, att han lät oss alla lefva på hvad vi förtje-
nade i verkstan, och nu hade vi så mycket arbete
då stan byggdes opp efter branden, så vi alla hade
fullt opp att göra.
Som fruarna vet, ärfde jag härom året litet ef-
ter min bror, som dog barnlös. En ensam menniska
behöfver så litet, barnen äro alla försörjda, och jag
jemkar mig bra fram, fast jag ser så illa.
Fruarna hafva varit så goda emot mig, en ringa
handtverkarhustru, och jag ville ej neka att visa
min erkänsla genom att omtala mina obetydliga öden,
efter fruarna så önskade. De ha varit helt enkla
och vanliga, som fruarna nu hört, fast det stundom
kunnat vara tungt nog, då man ej haft att ge bar-
nen hvad de behöft“.
Den gamla frun bugade sig för de närvarande
fruntimmerna och beredde sig att gå bort. Efter
några vänliga ord, vexlade mellan henne och de an-
dra fruntimren, tog hon afsked och gick.
„Nå Cecilia“, sade Helena, värdinnan i huset,
„kommer du ihåg att också du lofvade berätta oss
något, som du sade äga någon slags slägtskap med
glasmästarfruns öde? Nu måste du berättta“.
„Det var i hastighet jag kom att säga så; nå
må gå, jag skall berätta hvad jag tänkte, ehuru ni
väl föga kommer att finna någon likhet mellan våra
öden. Emellertid måste jag nu röja en hel hemlig-
het. Goda vänner, ni hafva ofta undrat öfver att
jag, en gammal flicka utan erfarenhet i hushåll och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
