Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eitel är rik. Han bor i hus af träd. Gästa-
bud firas. Björnköttet kokas. De unga dansa björn-
dansen. Allt flera sälla sig till de dansande. Med
krokig rygg och böjda knän, härma de björnens tas-
sande gång och oviga famlande. Flickorna skratta.
De gamla lifvas. Gubbarne motstå ej längre frestel-
sen, äfven de*förena sig med dansarne. Det lider
mot natt, hettan blir qväfvande, tranlampan osar,
allt ifrigare fortfar dansen.
Björnköttet är kokadt. Dansen upphör. Eitel
delar fettet åt gästerne. Köttet ätes sedan. Eitel
sjunger för björnens hufvud. Han smeker det, han
talar till det med vänliga ord: „Du vackre, du sko-
gens gyllne bär! Se huru väl vi hålla dig! Gå, säg
åt dina kamrater, dina slägtingar huru vi älska dig.
Bjud dem komma till grannskapet af våra jurter.
Bed dem gerna lemna sig i våra händer. Tro all—
drig att det äro vi som dödat dig. Ånej, Kamt-
schadalen älskar dig, han vill fästa blommor i dina
lockar. Nej, Kossakerne, de der fremlingarne som
kommit och hålla på att inrota sig hos oss och blifva
oss öfvermäktige, det äro de som döda björnen. Till
dem skall du icke gå vänligt. Det äro de, som
tvinga oss att döda dig. De vilja hafva ditt skinn“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
