Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs bangårdar. Av Bandirektör ANTON LARSSON RYHAGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av samme ingenjör år 1899, båda förslagen avseende en säckstation i närheten av den
befintliga stationen vid Drottningtorget.
I samband med förhandlingar om dessa förslag av ingenjör GlEim tillkommo efter
varandra nya uppslag bl. a. »Atterbergs förslag 1900», »Wickmans förslag 1902»,
»Spring-chorns förslag 1903 och 1905», »Insulanders förslag 1904» och därjämte flera genom Kungl.
Järnvägsstyrelsens försorg utarbetade alternativ, samtliga dessa förslag avseende en
säckstation å Gullbergsvass. Vissa av dessa förslag inneburo omläggning av
Västkustbanan till en ny sträckning genom örgryte förbi Stora Torp och Härianda till
Olskroken.
År 1908 framkom från Järnvägsstyrelsen ett nytt uppslag, som gav friska fläktar
åt diskussionen. I ett föredrag inför Tekniska Samfundet i februari 1909 redogjorde
dåvarande major Hj. Fogelmarck för detaljerna i det mycket uppmärksammade förslaget
om en centralstation för Göteborg, förlagd såsom genomgångsstation å Eewgrens äng invid
St. Katrinelund å Bohustorgets östra sida.
Det är ovedersägligt, att detta uppslag mottogs med verkligt intresse och en viss
entusiasm, åtminstone inom tekniska kretsar, och situationen torde bäst och mest kortfattat
klarläggas genom citerande av slutorden i det stenografiska referatet från diskussionen
vid Samfundets ifrågavarande sammanträde i februari 1909. Dessa slutord fälldes av
dåvarande löjtnant W. Fellenius, vilken med citerande av en internationellt erkänd
auktoritet, Oberbaudirector Rehder, uttalade att »Terminus-Bahnhöfe baut man iiberhaupt
nie mehr, nur Bahnhöfe mit Durchgangsverkehr.» Förhandlingarna om förslaget till
genomgångsstation vid Bohustorget drogo ut på tiden, världskriget och krisåren därefter
tillkommo, och de avsevärda kapitalutläggen för planens genomförande lade hinder i
vägen för planens förverkligande.
Då således ekonomiska hänsyn gjorde det omöjligt att lösa centralbangårdsfrågan
medelst fullständiga nyanläggningar, återfördes diskussionerna i frågan till
»säckstations-tanken». »1918 års bangårdsförslag», utarbetat i Kungl. Järnvägsstyrelsen, avsåg
fortfarande en genomgångsstation med stationshus vid Bohustorget, men sedan den s. k. »1921
års bangårdsdelegation» i december 1921 påbörjat sina förhandlingar, trädde efter hand
säckstationsalternativen i förgrunden.
Ett flertal dylika förslag diskuterades och överläggningarna resulterade i det av
delegationen den 2 juni 1926 framlagda centraliseringsförslaget. Enligt detta hade de i
frågan intresserade parternas representanter enats om ett centralstationsförslag, vilket
avsåg utnyttjande i största möjliga utsträckning av redan befintliga anläggningar på sådant
sätt, att statens järnvägars station anordnades som centralstation för persontrafiken och
Bergslagernas station som centralstation för godstrafiken på samtliga till dessa stationer
anslutna banor.
Sagda förslag vann anslutning även av Göteborgs stads myndigheter och genomfördes
under ekonomisk medverkan av staden under åren 1927—1930. Den 15 maj 1930 togs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
