Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många andra icke direkt katalytiska förlopp, som exempelvis garvning, textilfärgning och
flotation. En gedigen utbildning i modern kristallografi finner man följaktligen numera
rätt allmänt även vid de tekniska högskolorna ute i världen.
Det var för mig egentligen en ganska stor överraskning att Siemenskoncernen, vars
namn man är van att tämligen odelat förknippa med elektroteknik, visade intresse för ett
föredrag om undersökningar av oxiders egenskaper och reaktionsförmåga hos materien i
fast form, alltså rent kemiska problem. Detta företag, som leder sitt ursprung från en
överenskommelse 1847 mellan dåvarande artillerilöjtnanten Werner Siemens och
mekanikern Halske att på grundvalen av Siemens’ uppfinning av den elektromagnetiska
visartele-grafen starta en liten fabrik med 10 man i ett hus vid Schöneberger Stasse, har nämligen
icke endast visat den allbekanta utvecklingen till en hel stadsdels verkstäder med normalt
130 000 mans personal (sommaren 1931 c:a 70 000), utan även — och det kanske är mindre
bekant — kommit att famna om och befordra andra intressen, som mer eller mindre direkt
anknutits till fabrikationen på grund av den elektrotekniska produktionens behov av
hjälpmaterial t. ex. isolatorer. Jag kan t. ex. nämna, att en storproduktion av föremål av
aluminiumoxid kan väntas när som helst. Det var en ytterst intressant kollektion av
provföremål, deglar, eggar, tändstiftskapslar, rör och filar av detta material, som visades mig.
Aluminiumoxiden smältes vid c:a 19000 och formas. Föremålen äro av största täthet och
hava en förbluffande värmeledningsförmåga. De kännas kalla vid beröring och kunna
sättas i vatten direkt från tusen grader utan att spricka. Vad som kan betraktas som ett
ännu kraftigare prov är att de tåla smält soda eller kaliumhydrat vid 10000 utan att
efter två timmars behandling förlora mer än 0,2 g i vikt. Jag kan på grund av en för ett
par år sedan ingången förfrågan från en holländsk fabrik efter ämnen med dylika
egenskaper och en därav föranledd undersökning nämna, att ett sådant material till rimligt pris
förut var okänt. Det överträffar i detta avseende t. o. m. vad jag då fann lämpligast,
nämligen den naturliga aluminiumoxiden, korunden. Det kan vara av ett visst
kuriosi-tetsintresse, att jag blev i tillfälle att se den första lyckade degeln av även ett annat
material av vilket man synes kunna vänta en hel del, berylliumoxiden. Jag såg också en
glasservis av praseodymglas, en jubileumsgåva till Auer von Welsbach. Sedan jag
således kommit under fund med att »Siemens» också sysslar med oxider och reaktioner i
pulverform och smältor, så beträdde jag med större tillfredsställelse podiet till den i
alla avseenden elegantaste och bäst utrustade föreläsningssal, jag någonsin sett och höll
mitt föredrag inför Herrmann v. Siemens och dem av den vetenskapliga staben, som
hade intresse av kemiska frågor, ledaren för denna delen av forskningsverksamheten i
Siemenslaboratorierna, prof. Hans Gerdien, samt några inbjudna professorer från
Tech-nische Hochschule, däribland den även i Sverige framför allt genom sin mycket använda
lärobok kände Geh. Reg. Rat K. A. Hofmann.
Den noggranna vetenskapligheten, det omsorgsfulla observerandet och framför allt
förmågan att omsätta de gjorda iakttagelserna till praktiska värden är ett genomgående tyskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
