Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all högre sedlighet och alla ädlare intressen
undergräfde alltmera så väl familjen, som hela samhället.
Dertill kommo de sig allt mera utbredande och på
privatlifvet allt närmare andvändning finnande
politiskt-sociala åsigterna. Det var numera icke ädlingen
och den ofrälse, som bildade samhällets begge
motsatta poler; med det tredje ståndets herravälde
inträdde och gjorde sig mer än någonsin gällande den
skrikande kontrasten mellan rikedomen och
fattigdomen, kapitalisten och proletären. — Allt detta upptogs
i Saint-Simonismen till ett alla samtidens vitalfrågor i
sig omfattande system. Saint-Simon ville i grund
reorganisera samhället och gifva det nya religiösa,
sociala och politiska former. Ett stort folkförbund skulle
upprättas, en organisk förening af hela den
europeiska folkfamiljen dock med bibehållande och
skyddande af de särskilta nationaliteternas sjelfständighet.
Nya rättsförhållanden mellan arbetet, talangen och
kapitalet skulle inträda, i hvilka en hvar finge verka
enligt sin kallelse, utveckla sig inom den hans
själsanlag motsvarande sfer och sjlf åtnjuta produkten af
sitt arbete. S:t-Simons nya Christendom, skulle blifva
den sednares sanna förverkligande genom det
materiellas heligförklarande och religiösa erkännande. Så
gjorde sig i allmänhet äfven i Eouriers och andra
med S:t-Simon beslägtade systemer en krass
materialism sig gällande mot den christna religionens
idealism, och — hvad man likväl åsyftade — individen
och den personliga friheten blef ingalunda räddad *).
I alla fall uträttades nästan ingenting med all denna
formalism och alla dessa systemer: ett nytt lif måste
ingjutas i samhällets ådror innan detta kunde iklädas
nya former, och hvarje försök att afskaka de gamla
före den rätta tidpunkten måste nödvändigt leda till
ännu djupare förderf. Emedlertid tillhörde det litte-
*) Att den äfven går under i Kommunismen, en illa
förklädd despotism — och dertill den krassaste despotism,
nämligen materiens — är för den ytligaste betraktelse påtagligt.
Svårare torde det vara att uttala sig om Socialismen, med
dess mildare och sig efter de rådande opinionerna mera
lämpande former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
