Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
ÖDET
Vad kan man säga mot detta? Nästan ingenting, om
icke det att vi icke veta vad som sker i verkligheten,
utom, över, under och till och med inom oss. Det är
strängt taget möjligt att på ett plan, i regioner, om vilka
vi icke hava någon föreställning, allt förbättras och
ingenting går förlorat ända sedan tider utan början.
Vi märka det aldrig i detta liv. Men så snart vår kropp,
som bringar oreda i alla beräkningar, icke längre har
något att göra med saken, blir allt möjligt, blir allt lika
obegränsat som evigheten själv, alla oändligheter
uppväga varandra, och följaktligen födas alla möjligheter
på nytt.
III.
Låtom oss till vår tröst säga varandra att
intelligensen är den förmögenhet med vars hjälp vi slutligen
begripa att allt är obegripligt, och låtom oss betrakta tingen
utifrån den mänskliga illusionen. Denna illusion är
kanhända när allt kommer omkring en sorts sanning även
den. I alla händelser är det den enda vi kunna nå. Ty
det finnes alltid minst två sanningar, en som är alltför
hög, alltför omänsklig och alltför förtvivlad och endast
tillråder orörlighet och död, och en annan som vi veta
är mindre sann, men som tillåter oss att med
skygglappar för ögonen gå rakt framåt, intressera oss för
tillvaron och leva som om det liv vi skola leva till slutet
kunde föra oss någon annanstädes än till graven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
