Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen på grund af det honom tillgängliga materialets växande
storlek och derigonom något förändrade beskaffenhet.
Granskar man hans yttranden, särskildt med afseende på denna
klassification — hvilken han sjelf på ett ställe uttryckligen kallar
blott ett försök till en anordning af de förhanden varande
kranieformerna — så visar det sig tydligen, att äfven han företrädesvis
med ögat sökte uppfatta det fysiognomiska eller, rättare sagdt, det
typiska i kraniets och i första rummet i hjernskålens form. Han
såg i kraniers egenskap af doliko- och brakycefali ej blott ett visst,
naket «måttförhållande utan snarare ett formförhållande, hvarför han
ock flerestädes skildrar de för dem karakteristiska formolikhetema.
Måtten voro emellertid för honom en af de mest bestämmande
karaktererna och han stälde ögats omdöme under kontroll af dem.
Vidare finner man, att han betraktade hjernskålen mer såsom ett
helt utan att analysera den i dess särskilda ben; de vigtigare måtten
(längd, bredd, horisontalomfång) tog han, i öfverensstämmelse med
denna uppfattning, ej mellan vissa »anatomiska» (d. v. s. i kraniets
arkitektonik gifna och på morfologiskt lika ställen infallande)
punkter, utan der, hvarest dessa mått utföllo störst. Och slutligen
se vi, att han ej angaf någon bestämd siffra såsom råmärke mellan
de båda klasserna. I tvänne efter hans död offentliggjorda bref
finner man dock upplysande uppgifter i detta senare hänseende.
Han säger nämligen, att hos dolikocefalerna hufvudets längd
öfverskrider dess bredd med ungefär 1/4, d. v. s. att längden förhåller
sig till bredden ungefär såsom 1000 till 750; hos brakycefalerna
öfverskrider längden deromot bredden med blott ungefär 1/6—1/8,
d. v. s. att längden förhåller sig till bredden ungefär såsom 1000
till 800—875. Deraf synes man kunna sluta till, att han hellre
än att uppställa en bestämd gräns mellan de båda klasserna satte
upp en medelsiffra, ett centrum, för hvardera (för dolikocefalerna
ungefär 750, för brakycefalerna ungefär 837 [?] ), kring hvilka de
olika formerna kunde anordnas, hvarjemte mellan dem blef ett mera
neutralt område, i hvilket de båda klasserna kunde gripa in i
hvarandra. Om ock denna uppfattning aldrig fullt klart uttalats af honom
sjelf, synes den dock stämma både med uppgifterna i de båda
brefven och framför allt med hela anden i hans åsigter i kraniologien.
Derjemte må nämnas, att han ej, såsom många andra, utgick
från en teoretisk uppfattning af menniskans härstamning utan sökte
att först och främst utforska förhållandena såsom naturen nu bjuder
dem. Han kom för öfrigt aldrig sjelf till ett noggrannare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
