Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Antropologiska Sällskapets Förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8
Band. I. N:r 11.
undangömd grotta finna de nu förevisade benlemningarna, hvilka enligt
hans förmodan tillhört kariberna, den indianstam, som vid Amerikas
upptäckt bebodde s& väl denna som Vestindiens öfriga s. k. karibiska Öar,
men som sedermera synes hafva derstädes alldeles utdött. Herr Retzitjs
framhöll några af de vigtigare fysiska och psykiska egenskaper, hvilka
utmärkte denna folkstam, så vidt man känner dem från äldre resandes och
författares skrifter samt från undersökningar af de jemförelsevis fåtaliga
hufvudskålar och andra lemningar, som förvaras i Europas och Amerikas
museer. Vestindiens kariber hade utgjort en storväxt och krigisk ras,
hvilken, jemte sin lust för sjöröfveri och kannibalism, förenat en ganska
hög intellektuel begåfhing och som varit i stånd till ädlare böjelser. Enligt
sina egna traditoner, härstammade dessa Vestindiens kariber från nordöstra
delen af Sydamerika eller området mellan Amazon- och Orinoco-floderna,
der de fordom skola hafva utgjort en mäktig ras, af hvilken numera
endast strödda grupper återstå. Likasom så många andra Amerikas
indianstammar, brukade kariberna genom ihållande tryck medelst bandager
anbragta på det nyfödda barnets hufvud gifva hufvudskålen en konstgjord
form, hvarvid de synnerligen afsågo att åstadkomma en stark bakåtlutning
af pannan. På en del af de af Herr Hjalmarson öfversända kranierna
återfunnes nu en sådan omformning. Men emedan dessa kranier så väl
som de öfriga skelettbenen uppenbarligen tillhört en folkstam af liten och
svag kroppsbildning, synes det icke omöjligt, att de ej tillhört kariber,
utan i stället utgöra lemningar efter en folkstam, kallad igneri3 eller taini,
hvilken bebott de vestindiska öarna före kariberna och af dessa redan före
europeernas ankomst blifvit utrotade. Dessa urinvånare uppgifvas hafva
varit småväxta, svaga och späda till sin kroppskonstitution, men de äro
för öfrigt ytterst litet kända, och man synes ej ännu hafva tillvaratagit
några säkra lemningar efter dem. Då Herr Hjalmarson lofvat gifva en
utförligare beskrifning på fyndomständigheterna för de af honom öfversända
kranierna och öfriga benen, ansåg Herr Retzius lämpligast, att till dess
uppskjuta den närmare etnologiska granskningen af de samma. Det visade
sig framför allt i flere hänseenden vara af vigt att söka bestämma den tid,
då dessa individer lefvat och blifvit i grottan jordade. Benen egde
nämligen utom sitt etnologiska intresse äfven ett annat; de buro i stor
utsträckning märken efter en förfärlig sjukdom, hvars eljest så dunkla
historia möjligen genom detta fynd kunde erhålla en belysning.
Herr Ödm.vnsson gjorde en kortfattad framställning af de förändringar
i bensystemet, som den här i fråga varande sjukdomen plägar åstadkomma.
Han förevisade till förtydligande deraf några af sådan sjukdom angripna
hufvudskålsben från Karolinska institutets samlingar. Vid jemförelse med
de från Porto Rico sända benen återfunnos å dessa många af de
kännetecken, som utmärka nämnda sjukdom, men på grund deraf, att den eljest
vanligen betydliga nybildningen af bensubstans blott var i mindre grad
framträdande å de senare benen i allmänhet, hade Herr Ödmaksson trott
sig böra något tveka om sjukdomens beskaffenhet. I betraktande af
processens betydliga utbredning â skeletten ansåg han det dock i hög grad
sannolikt, att här verkligen förelåge en utbredd syfilitisk förstöring af
benen. Herr Ödmansson omnämnde ett likartadt af Virchow beskrifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
