Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 6. Om kokning af rot- och grönsaker samt om svamp - Rofvor och morötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
ledes alltid läggas i grytan när denna kokar upp och
böra, så att säga, kokas i ångan af sin egen saft. De
blifva då möra, och bibehålla sin kraftiga smak. En hvar
vet ju t. ex. huru man gör med kålrötter. De läggas i
grytan när vattnet kokat upp (eller om man så vill i
smält smör, som då och då spädes med litet kokande
vatten) och brynas i flott eller smör och brändt socker,
som dock tillsättes blott för att gifva dem färg. Rofvor
brynas också på detta* sätt. Vanligtvis kokas dock rofvor,
kålrötter och kål blott i vatten med litet salt, och
stuf-vas sedan i smör eller mjölk, eller båda delarna. Rofvor
och kålrötter kokas också i hö, d. v. s. man lägger hö i
grytan och rötterna der ofvanpå, och man slår då blott
litet vatten på bottnen af grytan, så att de koka i ångan
deraf; genom denna ångkokning skola de blifva mera
välsmakande.
Kål, färska bönor och andra skidfrukter som
innehålla bladgrönt, brukar man emellertid också förvälla, eller
hastigt koka upp i vatten, som slås bort, hvarefter de
läggas i det vatten hvari de skola färdigkokas. Detta
göres för att draga ut de beska, skarpa, färgade och
illaluktande beståndsdelar, som finnas i grönsaker och som
tillika verka skadligt, isynnerhet hos svaga personer.
Färska eller nyss upptagna rofvor, smaka skarpt och
bittert; man förväller dem derföre alltid; gamla rofvor hafva,
genom att länge ligga ofvan jord, förlorat den skarpa
smaken, och derföre behöfver man icke förut koka upp
dem. Det säger sig sjelft att grönsakerna också när de
skola förvällas, måste läggas i kokande vatten. Genom
att sålunda hastigt koka upp, förlora rot- och grönsaker
föga eller intet af sitt närande innehåll; de förlora knappast
mera än ett ort på hundrade, då det förnämligast är
flygtiga oljor, som koka bort.
Till färska grönsaker räknas också all slags lök.
Då löken också är rik på skarpa och illaluktande ämnen,
som många menniskor icke kunna fördraga, så bör man
alltid förvälla densamma innan den brukas. Den lök, som
odlas här och i andra nordliga länder är också mycket
skarpare och starkare än den som fås från Holland, Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
