Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 6. Om kokning af rot- och grönsaker samt om svamp - Ätbar svamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
hof af stolgång, och underlifvet svullnar upp. Har man
deremot förtärt bedöfvande svamp, blir man matt, sömnig, yr i
hufvudet, slö, och får kramp. Skulle något sådant,
oaktadt all försigtighet inträffa, bör läkare tillkallas så fort
som möjligt, och dessutom bör man strax gifva den sjuke
ett kräkmedel. Har man intet sådant tillhands, kan man
tillaga ett genom att, så den sjuke ser det, röra med ett
talgljus i en spillkura hett vatten, tills det smälter, och
gifva honom detta att dricka. Ofta kommer kräkningen af
sig sjelft, men bör i alla fall understödjas genom ett eller
annat kräkmedel och ljumt vatten, eller genom att sticka
en oljad fjeder eller fingret ned i halsen. Efter kräkningen
intages ett par lod engelskt salt, upplöst i ett glas varmt
vatten, eller en matsked ricinolja hvar fjerdedels timme,
till dess tillräcklig afföring följer. Fortfar kräkningen länge
efter det all svamp blifvit uppkastad eller afförd, gifver
man den sjuke starkt kaffe eller andra krampstillande
medel. Ättika, syrliga safter, salt, Hoffmans droppar,
svafvel-ether o. s. v. äro vid dylika tillfällen skadliga, emedan de
frigöra svampens giftämnen, och böra derföre aldrig brukas
förrän all den förtärda svampen blifvit uttömd ur kroppen.
Det är en gammal erfarenhet, som mången gång ses
stadfästad, att man tidt och ofta kan läsa om något utan
att man derföre får så god reda på saken, att man tager
efter och försöker utföra den, men ser man den utförd
inför sina ögon, synnerligast af någon som man hyser
förtroende till, så är man strax villig att taga efter den.
Att tala och skrifva om svampen kan sålunda visst
hjelpa till att väcka uppmärksamheten på den mängd nyttig
föda, sora nu går förlorad, men detta ensamt lärer icke
förmå många att använda den i hushållning och
matlagning. Men om deremot sådana personer, som stå i
närmare förhållande till allmogen, såsom vägledare och lärare,
toge ungdomen med sig ut i mark och skog, vid
svamptiden, visade dem skilnaden mellan giftig och ätbar svamp,
toge en bit af den senare i munnen och låte sig väl
smaka, och sade ungefär så här:
»Se här, godt folk, detta är en god svampsort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
