Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Då vi närmare undersöka saken och finna att allt
vetande, all tillväxt och utveckling tilltar, kunde
det synas, som om de sista lefnadsåren borde vara
de gladaste, värdefullaste och lyckligaste af alla.
Deras fröjder och dyrbara förmåner komma
otvifvel-aktigt genom att städse lefva i tillvarons högre sfärer.
Sinnestillståndet hos många människor beskrifves
alldeles riktigt af Brooke Herford sålunda: “Det
finns människor, som hela lifvet igenom rida
baklänges på- hästen. De se alltid tillbaka på det
förflutna. Där finns allt, som är af värde. De tala
ständigt om den gamla, goda tiden och om hur
annorlunda allting var i deras ungdom. Nuförtiden
finns ingen romantik i s-ärlden, ingen heroism. Till
och med vintrarna och somrarna äro ingenting mot
hvad de brukade vara; korteligen, lifvet går numera
i en liten, tarflig skala. . . Detta är olyckligt: det
kastar liksom en förlamande kyla öfver hela lifvet
och förtorkar glädjens naturliga källa, som städse
borde framvälla öfver cle nya nådegåfvor, som hvarje
dag skänker oss.u
Lifvet är aldrig en bädd af rosor. Städse kommer
det att bjuda på de dagliga problemen:
brödproblemet t. ex. eller problemet hur man klokt skall
förvalta sin egendom. Lifvet bjuder på missräkningar,
på lidande, på död; men det härliga är, att de som
mena allvar, och de, som bygga på lifvets stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
