Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Och förvisso är denna tanke om människans storhet
endast lik dessa nya tankar om den storhet, som studiet
af Guds verk Öfverallt ingifver oss. Omätligt långt
borta från verkligheten äro alla våra tankar om
skaparens verk; såväl med hänsyn till naturen som
med hänsyn till människan. Äfven hon är outsägligt
mycket större än vi trodde, outsägligt mycket större
än vi förmå fatta. Men då Gud danade henne sådan,
kan väl då någon tanke vara för hög eller
fröjde-full? Ett fullkomligt människolif skulle kunna
förvandla allt lidande i glädje; det vill säga en kärlek
till andra skulle vara så mäktig inom oss, och ett
medvetande af andras bästa skulle vara så helt vårt,
en sådan hänförelse skulle gripa oss, att alla
förluster och sorger skulle vara de obetydliga
uppoffringar, som kärleken gläder sig åt att få gifva. Att
de nu ej äro detta, visar den sjuka människans läge,
som behöfver, ej hjälp eller njutning utifrån, utan
hälsa inifrån.
Den börda som våra lidanden pålägga oss, borde
komma oss att utbrista, icke: hvilken tung börda
ha vi ej att bära! utan: hur fjärran äro vi ej —
är ej människan — från det sanna människolifvet,
eftersom detta offer är en börda för oss. Den skulle
drifva oss till att söka befrielse, men befrielse genom
hälsa: den befrielse, som bringas oss genom ett
fullkomligt lif; den glädje, som är kärlekens glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
