Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
som förvanskat. Det är ej mörkret, utan det klara
dagsljuset, som är vårt febermatta öga öfvermäktigt.
Men gör oss helbrägda, och glädjen skall förjaga
lidandet.–––––-
*
“Se mina vägar äro rättfärdighet, säger Herren.“
Om vårt lif vore bestämdt till att vara ett godt, ett
sannskyldigt godt, skulle det endast på ett sätt
kunna göras till detta. Det måste vara ett lif af
offer, ty alla andra förmåner komma här till korta
— vi veta, att de komma oändligt till korta, och det
måste vara offer för osynliga ändamål, enär de högsta
ändamål måste vara osynliga för oss. Vårt lif måste
för att nå sin högsta gestalt vara offer, och detta
för osynliga ändamål. Det måste därför för oss vara
just det som vårt lif är. Måste vi ej därför tro,
att vårt lif är detta: det bästa?
I mina tillsynes ändamålslösa lidanden och olyckor,
äger det betingelserna för att vara det bästa lif, för
att uppenbara det godas högsta form och för att
ledas mot de bästa mål. Det är detta Gud manar
oss att tro; detta är det kraf, han ställer på tro, i
det han för att rättfärdiga och befästa den,
uppenbarar för oss ett lif, liknande vårt eget, af lidande
och förödmjukelse; eller om häri olikt vårt eget,
olikt endast däri, att lidandet var större och
förödmjukelsen djupare; ett lif af lidande, hvari meningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
