Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
högsta auktoriteters åsikter, och som peka åt rakt
motsatt håll. Historien, religionen, konsten, från en
viss sida betraktade, synas uttala sig för egoismen
såsom utvecklingens sista och högsta produkt. Den
synes utgöra etikens kulmen. Under primitiva
förhållanden var moralen icke en individens utan en
stammens angelägenhet. Det var nationen, staten,
som var den ansvarige, icke individen.
Föreställningen om den individuella själen, såsom
förverkligande sitt eget värde i himmelens åsyn och
fullföljande ett mål, som där uppe betraktades med
oändligt intresse, representerar ett långt senare och
mycket högre trappsteg i människans andliga
utveckling. “Hvad båtar det väl människan, om hon vunne
hela världen och toge skada till sin själ“, är ett
uttalande af den mest absoluta religiösa egoism.
Och allt det ädlaste inom konst och litteratur
bekräftar samma grundsats. Hvad vi känna inför en
storartad målning eller en storslagen bok är, att den
ena såväl som den andra öfvergjutes af en själ —
dess upphofsmans individuella natur eller
egendomlighet. Den uppfattning af lifvet eller universum
hos målaren eller skalden, som skiljer honom från
hvar och en annan — hans individuella jag, med
andra ord — är det som väcker vårt intresse för
honom. På samma sätt inom den sociala
utvecklingen. I fråga om egoismens värde inom detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
