Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
liga. Människan är musikalisk, emedan Gud, på ett
oändligt sätt är musikalisk. Den känslorörelse, som
musiken framkallar, är samma känslorörelse, som Han
däri nedlagt. Musikens store mästare äro hvarken
uppfinnare eller skapare. De äro endast förmedlare,
tolkare af musiken i Gud. Hvad de göra är blott
att upptäcka Hans eviga lagar, att uppfylla sig själfva
med denna sida af Hans väsen, och sedan komma
ned till oss och tala om för oss hvad de hafva hört
och sett. Det är på detta sätt som vi, i samma mån vår
förmåga växer, få lära känna mer och mer af hvad
Gud, inom skönhetslifvets område, tänker och känner.
Men vi ha mer att säga. Vi hafva förut
anmärkt, att harmonin, genom sin oafhängighet af
matematiska lagar, står i visst förhållande till det rena
förnuftet. Kanske, när allt kommer omkring, är den
åtskillnad, vi uppdraga mellan dessa olika sfärer, i
verkligheten icke så skarp som vi göra den. Musiken,
sådan den ingår i Guds väsen, har troligen en vida
större räckvidd än vår andliga uppfattning af
densamma, och det är ju tänkbart, att det dock ligger
en sanning i hvad neoplatonikern Iamblichus säger
om “världsalltets sublima symfonier, sfärernas
universella harmoni och samstämmighet, och stjärnorna, som
röra sig genom dem och frambringa en mera fulltonig
och skön harmoni, än mänskligt öra någonsin
förnummit/* Efter hand som människans vetande ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
