Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
uttröttar sig, ständigt ängslad af tanken på
människors omdöme om honom, åter en annan jagas kring
alla haf och länder af sitt vilda vinstbegär. Några
göra sig till offer för krigarlifvet, och måste i hvarje
ögonblick antingen vara i spänd uppmärksamhet för
att bringa andra i lifsfara eller gå i ängslan för sitt
eget lif. Och somliga få under ett ofta otacksamt
fjäsk för de höga lefva sitt lif i frivilligt slafveri.
Många ha sin tanke oaflåtligt fästad vid begäret
att nå andras lott eller vid harmen öfver sin egen.
De flesta ha intet bestämdt mål utan drifvas
lättrörliga, evigt missnöjda, hit och dit från en plan till
en annan. Åtskilliga kunna icke besluta sig för någon
plan alls, utan medan de gå där slöa och vacklande
griper dem döden. Vid tanken härpå kan jag icke
annat än ge den store diktaren Menandros rätt, när
han på sitt orakelspråk säger:
Den minsta delen blott af lifvet lefva vi? ty hela
den öfriga delen är visserligen en tidrymd, men
intet lif.
I lefven, såsom I aldrig skullen dö: aldrig tänken
I på eder förgänglighet. I läggen icke märke till,
huru mycket af eder tid, som redan förflutit. I låten
tiden förfaras, alldeles som I haden obegränsad
tillgång därpå, under det dock just den dag som är,
och som I skänken bort åt en människa eller en sak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
