Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
får skynda sig att ösa ur den hastigt nedstörtande
bergsbäcken, som snart skall förrinngi. Äfven i själfva
ordet dag, ligger en fin förebråelse mot det ändlösa
dröjandet och planläggandet: han säger icke den bästa
lefnadsåldern utan just den bästa dagen. Hur kan du
tanklöst och trögt midt i detta tidens rastlösa lopp draga
dina framtidsväxlar på månader och år och hela den
långa tidsföljd, dina begär förespegla dig? Han talar
med dig om en dag, och just om den, som i dessa
ögonblick flyr. Ja, det är verkligen intet tvifvel om att just
lifvets yppersta dag jämt och ständigt flyr undan för de
beklagansvärda dödliga, det vill säga för dem, som
alltid äro upptagna af sitt eviga jäkt. När ålderdomen
smyger sig öfver dem, äro deras själar ännu lika
outvecklade som barnens, oförberedda och vapenlösa komma
de till ålderns möte. De ha nämligen ingenting
förutsett; de ha helt plötsligt råkat ut för den, intet
anande. De märkte ej, hur den dagligen nalkades.
Ett samtal, en bok, som man läser, eller en tanke,
som man fördjupat sig i, kommer den resande att
glömma tiden: man upptäcker, att man är framme
förr än man ens märkt, att målet var i närheten.
På samma sätt är det med detta lifvets oafbrutna
och framilande färd, som stormar hän med oss, lika
hastigt ehvad vi sofva eller vaka. Farten märker
man ej, om man ständigt är upptagen, förrän lifvets
resa är slut. — — — Du är upptagen af ditt eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
