Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
förflutna vår lefvnadstids heliga och invigda del, den
som öfverskridit gränsen för alla mänskliga
tillfälligheter, undandragen den ombytliga lyckans regemente,
oberörd af nöd, af fruktan, af sjukdomsfall. Den
kan icke störas, icke bortryckas, den är en
evärde-lig och trygg besittning. De dagar, som gå i detta
nu, komma endast en i sänder och fördela sig på
ögonblick ett i sänder efter hvarandra, men det
förflutnas dagar infinna sig alla, om du befaller, och
låta sig efter behag betraktas och fasthållas, hvilket
emellertid de, som ständigt jäkta sin tid fram, aldrig
hinna med. En själ som är fri från bekymren och
befinner sig i jämvikt och sinnesro, kan genomlöpa
alla sitt lifs gångna skiften. Men de jäktades själar
äro liksom tvingade under oket, de kunna icke vända
sig om och se tillbaka. Deras lif har alltså runnit
bort i djupet, och liksom det ingenting tjänar till,
huru mycket de än gjuter in, om det icke finns
någon botten, som tager upp och bevarar det, så
betyder det ingenting, hur lång tid, som förunnas,
om ingenting finns, där den kan förblifva. Genom
gistna och genomborrade själar rinner den igenom.
Ögonblicket är försvinnande kort, till den grad till
och med, att det för några synes vara utan existens,
det befinner sig ständigt i loppet, det flyter fram
som den nedstörtande vattendroppen: dess tillvaro
är slut, förrän det kommit, och det låter lika litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
